Ala Sarah
tillbaka till verkligheten, livet, piteå, som det stöttande berget, den kröjmige, den glade, den dampiE Sarah.
Jag vill börja med att ge några tummen upp
Första tummen går till:
Min Mage för att den ställt upp och skött sig under denna resa. trots allt jag ätit, känt som okänt. Jag visste att du skulle ställa upp. (att du svek mig sista timmarna i malaysia kommer jag bearbeta föratt sedan glömma och sen aldrig mer tala om!)
Andra tummen går till:
Alla mina underbara människor som finns här i piteå, jag tycker om er!
Nu räcker det med senimentalitet(?) det var ett svårt ord.
Jag har ju drabbats av en magsammankomst (läs ovan) så för säkerhetsskull så får jag inte laag mat. Och jag är grymt sugen på att laga mat! god mat som man kan se kockarna på tv göra.
Ne istället har kockestig tagit över kockmössan. all ära till han. men wede sa att vi lär inte äta nå mer avancerat än korv och makaroner... Så jag talar för oss båda när jag säger: jag ska aldrig aldrig mer ha nå skit i magen!!
Nu blir det chill i soffan med en film.
Livet är gode great:)
Lev och må!
/Sarre
Hej Bruden!!!
De är lika roligt att läsa bloggen fast ni är hemma,
jag blev glad att se din blogg. Du är så himla duktig på att skriva. Vi ses snart.
Kram mamma
